Igår när jag loggade in på Facebook fick jag läsa något jätte tråkigt.. Ägaren till min alldeles första 'egna' ponny som jag hade i två år hade skrivit där att hon fått somnat in! Hon blev ju 22 år. Gud vad jag saknar henne. Träffade henne i somras när jag red en annan ponny i samma stall. Så fick ju iallafall träffa henne några gånger. Och hon var så otroligt fin!
Jag hade henne när jag var 11år tills ja fyllde 13år då jag inte kunde tävla henne längre. Hon var den piggaste och starkaste ponny jag ridit, men med det starkaste guld hjärta och viljan till att alltid vinna! Varje hopp tävling vi starta vann vi (typ) men vi hamna aldrig sämre än 3a. Men på slutet stanna hon lite oftare eftersom jag blev lite lång på henne. Hon var inte så speciellt rolig att fånga i hagen, kunde ta upp till 30 minuter oftast. Men ibland längre! Men de är då den finaste ponny jag haft och fått dela 2 år med (först sparven, sen blomma). Det är så himla sorgligt att hon fått somna in, men hon hade det tufft... om jag minns rätt så hade hon fång i somras, och hon hade alltid exem, så man och svans försvann! Men jag kommer sakna henne! ❤